Engagemanget mot främlingsfientlighet, rasism och könsdiskriminering är stort i samhället vilket är bra. Problemet är när detta arbete inte sker konsekvent. Det är viktigt att ta avstånd från negativa generaliseringar, även när det gäller grupper som inte är "särskilt utsatta". Annars är det att betrakta som dubbelmoral, vilket kommer göra arbetet kontraproduktivt.
Svepande generaliseringar om "vita kränkta män" (och ibland även kvinnor) är till exempel något som väcker starkt obehag och för tankarna till ras och tider som vi (enligt de flesta) har lämnat. Dessa "ras-diskussioner" aktualiserades ytterligare i och med ett seminarium på Stockholm Pride i år som enligt arrangören endast var för "icke-vita". I grunden handlar det förmodligen om att man placerat mindre bra översatta amerikanska begrepp i svensk kontext där de inte passar in, vilket dock inte gör det hela mer legitimt. För oavsett om den som generaliserar om "vita" avser att raljera över andras åsikter utifrån personens ställning eller diskutera minoritetsfrågor så är detta något man absolut bör ta avstånd från som antirasist.
Samma sak gäller könsdiskriminering, sexism och frågan om tafs som är lika fel oavsett om den drabbade individen är man eller kvinna. Det faktum att kvinnor generellt sätt är mer utsatta för detta gör innebär inte att det är okej att tafsa på män. Därför är det till exempel fel att en organisation som RFSU gett pris till Nour El-Refai gjorde just precis detta i ett tv-program för några år sedan. I grunden handlar det om att individen aldrig får diskrimineras på grund av kollektivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Upprepningar, spam och trams tas bort.